Ecuador och maten

En spännande sak med att besöka nya länder är att få testa ny mat. Om det blir en smaksensation eller det motsatta vet man först efteråt. Man kan sammanfatta maten i Ecuador med tre huvudingredienser: ris, banan och koriander.

image

Ris och kyckling, ris och bönor eller ris och fisk är en klassiker. Nästan alltid med koriander i.

image

Har man otur får man bara huvudet på fisken. Det blir man inte speciellt mätt av.

image

På Galapagos åt vi mest tonfisk, och så ceviche, självklart med ris och banan till. Så gott! Peru sägs också ha riktigt god ceviche, det blir fint när jag kommer dit.

image

Ecuador är världens största exportör av bananer och det finns massvis med olika sorter för olika ändamål. Du kan få stekta bananer, bananchips, bananbollar, banankakor eller banan i någon annan form som tillbehör. Det går såklart att äta dem som de är också. Dessa minibananer är verkligen supergoda! (Efter att ha ätit minibananerna åt vi en grillad, tjock larv. Men det är en annan historia).

image

Glöm klasen. Här är det stock som gäller.

image

Ecuador är även fruktens förlovade land. Här finns mango, papaya, ananas, citrusfrukter av olika slag och många andra frukter som inte finns att få tag på i Sverige. De är också mästare på batidos, en slags fruktshake med mjölk, i detta land. Finns i massvis med olika smaker. Några favoriter är kokos, trädtomat och ananas. Yummy yummy in my tummy.

image

Vad de däremot inte är speciellt vassa på är kaffe. Har du tur kan du få ett hyfsat gott pulverkaffe.

Den ecuadorianska maten får betyget 3,5 bananer av 5 möjliga. Plus för vällagat, hyfsat smakrikt och mycket koriander. Minus för ensidigt i längden, och så kaffet då.

5 matvaror i Ecuador som har förbättringspotential

  • Kaffe – svagt pulverkaffe är det enda som finns
  • Ost – allmänt tunt utbud
  • Yoghurt – socker i stora lass i all yoghurt
  • Bröd – vitt, vitt är allt jag ser
  • Tillbehör – ris och bananer i all ära, men lite variation hade varit fint

Amazonas

De flesta har väl någon slags föreställning om Amazonas. Tät, fuktig djungel, ett konstant ljud från syrsor, fåglar och apor, och gigantiska träd som får rumskullaeken att blekna. Men hur är det i verkligheten? Vi åkte dit för att ta reda på det.

Amazonas består av ett gigantiskt område som sträcker sig över hela den sydamerikanska kontinenten, från Brasilien i öster till Ecuador i väster. Vår Amazonastur gick till en nationalpark som heter Yasuni.

image

Det visade sig att vi var de enda som var inbokade på turen. Med oss hade vi en båtförare, en kock, en allt-i-allo, en macheteman och en guide. Det var ett gäng genomsnälla mjukisar som helst lyssnade på 80-talsballader och delade med sig av allt de visste om Amazonas.

image

Efter några timmar på floden Rio Napa kom vi fram till stället som skulle bli vårt hem de kommande dagarna. En djungellodge! Vi kände oss verkligen som kungligheter med sitt entourage, och bestämde oss för att det var helt okej att vara kungliga ett par dar. Via en generator fanns det ström några timmar varje kväll. Annars var det kompakt mörker som gällde på kvällarna.

image

Vi fick vara med om fyra oförglömliga dagar i Amazonas, som överträffade alla förväntningar.

image

I djungeln precis bakom vår lodge fanns oändligt med växter, träd och djur. Vår guide Mauro var väldigt kunnig. Här har vi stannat till för att kolla på en kakaoböna.

image

¡Hola! En nyfiken liten apa som bodde i trädet kikade upp när vi knackade på stammen.

image

Inte varje dag man stöter på ett träd som är 900 år gammalt.

image

Amazonas bjöd på massvis med exotiska fåglar. De här parakiterna kommer till samma plats, samma tid, varje dag, för att äta mineraler från leran. Tydligen bra för matsmältningen.

image

Och señor Tucan. Så ståtlig! Här står vi i ett 40 meter högt torn och skådar fåglar som värsta ornitologerna.

image

Många mindre djur och insekter har inbyggda kamouflagekläder. Naturen är smart.

Fullproppade av intryck och upplevelser lämnade vi Yasuni och åkte tillbaka till Quito. Dags att säga hejdå efter två grymma veckor. Sverige väntar på Isa och själv ska jag vidare till ett volontärprojekt där mer djungel och fler djur väntar.

5 frågor om Yasuni National Park

Vad finns det för djur?

Vi såg massvis med fåglar: papegojor, parakiter och tukaner i gult, rött, grönt, blått… Hägrar, glador, gamar, fiskgjuse och otaliga andra fåglar i alla färger och storlekar. Vi såg också fjärilar, fladdermöss, grodor, ödlor, apor, piggsvin, sengångare, kajmaner, pirayor och en boaorm. Och massvis med småkryp! Sedan finns det förstås många djur som vi inte såg, som till exempel jaguar och tapir.

Hur var det med djungelljuden?

Att vara i Amazonas är att omges av ett ständigt visslande, kvittrande, hoande, surrande – dag som natt. Man borde somna till djungelljud oftare.

Och klimatet?

Vi var inställda på att värmen och fukten skulle vara nästintill outhärdlig. Och visst var det varmt och fuktigt, men mycket bättre än förväntat, delvis på grund av att det var torrperiod.

Finns det malaria?

Nej, i den delen av Amazonas som vi var behöver man inte vara rädd för myggorna.

Bor det några i Yasuni?

Yes! Det bor folk utmed floden som lever ”vanligt” liv, om än under enkla förhållanden. Djupare inne i djungeln finns ursprungsbefolkning som håller sig borta från all civilisation.

Hög höjd och en elak bacill

Från havsnivå till 3900 meter över havet. Från stekande hetta till svalare temperaturer. Och en fripassagerare i bagaget. 

Efter en vecka på Galapagos mellanlandade vi i Quito, en avgasluktande stad med 1,6 miljoner invånare. Det var en smärre chock att byta avslappnat ö-liv mot stadens hets. Ett myller av människor, trafik och kommers mötte oss, allt på 2800 meters höjd – pulsen rusade så snart det lutade minsta lilla uppför. En elak bacill hängde visst också med från Galapagos och ställde till med bråk. En del av resan antar jag, men den hade gärna fått stanna kvar på sin ö i Stilla havet.

image

Vi gav Quito en dag. Centro histórico (gamla stan) var fint med sina byggnader i kolonial stil. Flåsandes tog vi oss upp till en utsiktsplats där vi kunde se ut över hela stan, där den klättrar längs de omkringliggande bergen. Om du tittar noga ser du en Madonnastaty på toppen i bakgrunden – dit gick vi!

image

Det finns en affär för varje sak i Quito. Vill du ha en kokosnöt, gå till kokosnötsaffären.

image

Behöver du en nyckel eller kanske en ny klocka, finns affärer för det också.

Vi lämnade Quito och fortsatte upp i bergen till en liten by som heter Quilotoa och som ligger på drygt 3900 möh. Här finns en vattenfylld vulkankrater som andas mystik med sitt turkosa vatten.

image

Indianerna som bor i Quilotoa säger att kratern är bottenlös. Geologerna säger att den är 250 meter djup.

Planen var att vandra runt kratern. Tyvärr fick jag stå över – kombon magsjuk plus höjdsjuk, som jag också lyckades bli, är ingen framgångssaga. En vänlig själ hjälpte mig med ett magiskt piller från den lokala lilla affären och efter ett dygn började både energin och de klara tankarna komma tillbaka igen. Bergen var fina och jag blev mig själv igen. Allt väl. 🙂

5 tecken på höjdsjuka

  • Yrsel
  • Illamående
  • Tappad aptit
  • Huvudvärk
  • Orkeslöshet

Galapagos

Vita, kilometerlånga, folktomma stränder, fiskar i regnbågens alla färger och möjligheten att komma alldeles nära vilda djur som inte finns någon annanstans i världen. Galapagos lämnar ingen oberörd.

Efter en lång resa med försenat flyg och en löptur genom Bogotás flygplats för att hinna med sista anknytningen kom vi till slut fram till Quito, Ecuadors huvudstad. Vi (vi = jag + kompis Isa som är med de första två veckorna) fortsatte vidare till Galapagos, en ögrupp med totalt 19 öar, varav fem är bebodda. Galapagos ligger i Stilla havet 100 mil väster om Ecuadors kust och öarna är vulkanöar som bildades för flera miljoner år sedan. Senast 2005 var en av vulkanerna aktiv – med andra ord en geologs dröm att besöka denna plats. På grund av sitt isolerade läge är en stor del av de djur och växter som finns på Galapagos endemiska, vilket innebär att de inte finns på något annat ställe.

Att beskriva Galapagos med ord känns nästan omöjligt. Denna unika ögrupp måste helt enkelt upplevas. Därför, några bilder som får ge en hint om hur Galapagos är.

image

Sjölejonen är överallt – och det är de som bestämmer. Otroligt söta!

image

Skönt liv ändå.

image

Jättesköldpaddorna är verkligen jättestora. 150 år kan de bli. Respekt.

image

Sköldisarna dök upp lite här och där.

image

Att snorkla med havssköldpaddor som liksom svävade fram var magiskt. Vi såg även hajar, sjöhästar och fiskar i alla färger och storlekar.

image

Ovanför ytan träffade vi på några pingviner.

image

Och så var det det här med leguanerna. De var också överallt.

image

Strandhäng.

image

Naturen på Galapagos är väldigt varierad. Denna kaktusskog växte på lavan precis vid havet. I vattnet: sköldpaddor, sjölejon och pingviner.

image

På Galapagos finns även lavatunnlar.  Denna var en kilometer lång.

image

Såhär kunde det också se ut!

image

Favoritön blev Isabela, en skönt avslappnad ö där alla hejar på alla.

5 saker du kan se på Galapagos

  • Sjölejon – brölande, simmande, ålande, slappande
  • Jättesköldpaddor – fascinerande varelser som inte har bråttom
  • Pingviner – små och charmiga
  • Leguaner – respektingivande men harmlösa
  • Alexander Bard – ovanlig art som bara finns i ett exemplar och tydligen hänger på Galapagos då och då

 

Sydamerika nästa

Från mörkaste Norden till ekvatorn. Snart ger jag mig iväg!

”Kommer jag kunna följa dig på något vis?” Många har frågat och att berätta samma sak igen och igen, till var och en, skulle kännas en aning enformigt. En blogg fick det bli. Så, kika gärna in på den här sidan om du vill veta vad jag hittar på under mina månader i Sydamerika. Tanken är förresten att bloggen ska leva vidare även efter resan, fast i ett annat format.

Ecuador och Peru – planen i korthet

  • Galapagos
  • Amazonas
  • Volontär på djurprojekt
  • Anderna
  • Quito och Lima
  • Inkaleden

På söndag bär det av! Vi hörs från andra sidan jorden nästa gång. 🙂

PS Vill du ha automatiska uppdateringar från bloggen? Ladda hem appen ”Bloglovin” och leta reda på utochnjut, så kommer nya inlägg direkt till appen.

5 måsten i en sydamerikapackning

  • Kikare
  • Cyklop och snorkel
  • Pannlampa
  • Myggstift
  • Dunjacka

image

Det här får också följa med!

Skridskopremiär

Att färdas fram på blank is med långa skär, till ljudet av en is som sjunger och knakar, är något speciellt. Sinnena är närvarande och naturupplevelsen total. Känslan stavas frihet.

Fin skridskois kräver ihängande kyla samtidigt som det inte bör komma någon nederbörd. Ingen självklarhet om man bor i södra Sverige, men när isarna väl lägger sig finns fantastiska möjligheter till fin åkning. Precis i början av året slog kylan till och lagom till trettondagen låg isarna spegelblanka, allt i sällskap av en blå himmel och stor sol.

2016-01-07 14.14.36

Jag hängde på en heldagstur till Vättlefjäll, ett naturreservat nordost om Göteborg. Där finns ett flertal sjöar att åka på. För att ta sig mellan sjöarna tar man helt enkelt av skridskorna och går den korta sträcka som krävs för att komma till nästa sjö. Sen är det bara att åka vidare. Hur många sjöar vi åkte på vet jag inte, jag tappade snart räkningen. Men det blev en magisk dag med över 30 kilometer under skenorna och två sköna fikapauser i solen.

3 måsten för att åka långfärdsskridskor

  • Kunskap – Hur tjock måste isen vara för att hålla? Var är det risk för svag is? Vad gör jag om isen brister? Fråga runt, Googla eller gå en snabbkurs för att få koll. Friluftsfrämjandet har bra information på sin sida och erbjuder även en säkerhetskurs. Efter att ha gått kursen får du hänga med på Friluftsfrämjandets skridskoturer i hela Sverige.
  • Utrustning – ispik, isdubbar och kastlina är några av de saker som du behöver ha när du ger dig ut på isarna. Langfardsskridskor.se har gjort en sammanfattning över vad du behöver.
  • Sällskap – inte bara för att det är mycket trevligare, det kan bli din räddning om du går genom isen.

Hungrig på mer? ”Stora boken om långfärdsskridskor” innehåller allt du behöver veta om ämnet och lite till – perfekt för den som vill nörda ner sig.

 

Uteliggarnyår

Pannlampans sken lyser upp stigen framför oss. Fötterna rör sig över stenar, lera och rötter medan blicken letar efter nästa markering. Ett stilla, snöblandat regn faller på jackan. Efter tjugo minuter öppnar skogen upp sig. 

Vi har kommit fram till platsen för årets nyårsfirande: ett vindskydd i Sandsjöbacka naturreservat några mil söder om Göteborg. Prio: få igång elden. Därefter blir det glögg och så trerätters middag med lätt rökig arom – blomkålssoppa med parmesan, limemarinerade pilgrimsmusslor med koriander och till efterrätt äppelpaj. Vem sa att man inte kan laga mat i skogen?

2015-12-31 19.42.45

Kvällen bjuder på bubbel, eld och samtal om livet i väntan på det nya året. Fast… vem orkar vänta till 12-slaget när en varm sovsäck lockar? Nytt år blir det ju oavsett.

2016-01-02 09.57.36

Nästa morgon är mild, disig och stilla. Vi kör igång elden igen, kokar kaffe och konstaterar att den lilla musen som vi såg i vindskyddet kvällen innan verkar ha firat nyår på annat håll.

2016-01-02 10.01.41

Home sweet home – i alla fall för en natt. Efter att ha kollat in omgivningarna i dagsljus beger vi oss hemåt. Vi får sällskap av lite ny lera under sulorna, och en doft av inpyrd rök. Gott nytt 2016!

5 saker som sätter guldkant på en natt i skogen

  • Marschaller.
  • God mat – våga testa. Ta med ett litet galler att ställa gryta eller form på, invänta fin glöd och kör.
  • Ved för obegränsad eldning.
  • Pannlampa.
  • Varm sovsäck. Trick för bonusvärme: fyll en flaska med hett vatten – lägg i sovsäcken en stund innan det är dags att sova – kryp ner i uppvärmd sovsäck. Nalgene har bra flaskor som både tål kokhett vatten och är okrossbara (jag har testat!).

Årets sista dopp

Den bistra decembervinden tar tag i håret, virvlar det runt några varv och låter det landa så att det skymmer halva sikten. Med vantens hjälp föser jag bort håret från ansiktet, in under mössan. Samtidigt närmar jag mig klippkanten. Där nedanför väntar vågorna, dagen till ära med toppar av skum. Det är årets sista dag, och det är dags för årets sista dopp.

Det hela började efter sommaren 2014. Jag och två vänner bestämde oss för att förlänga badsäsongen och börja året-runt-bada. Minst ett dopp i månaden under ett år var dealen. Året som följde bjöd på många fina utflykter till nya platser utmed Sveriges västkust. Vissa dopp var kalla. Andra vara riktigt iskalla. När våren kom njöt vi av att kunna ligga kvar en stund i vattnet, lyxa till det med några simtag, och fortfarande ha känsel kvar i alla kroppsdelar när vi kom upp igen.

Vi fullföljde planen och nu badas det när lusten faller på och abstinensen blir för hög. För även om det kan verka trivsammare med dunjacka och mössa på, så är känslan som infinner sig efter ett riktigt kallt vinterdopp oslagbar. Det är nog därför som det oftast blir två dopp.

2015-12-31 15.39.06

Hur årets sista dopp gick? Jo, det var uppfriskande. Vinden låg på ordentligt och fötterna var djupfrysta efteråt. Jag hittade en trappa att springa i och ihop med några muggar te återvände värmen snart. Slutet gott, allting gott. 🙂

5 tips för ett lyckat vinterbad

  • Hitta en stege för att snabbt komma i och upp ur vattnet.
  • Ta med något att stå på efter doppet, t ex ett sittunderlag. Vinterklippor = kalla.
  • Se upp för vassa havstulpaner.
  • Packa ned massvis med varma kläder att ta på efteråt.
  • Inget går upp emot en fika efter ett vinterbad. Kom ihåg termosen!


2015-12-31 15.40.44

Årets sista dopp avnjöts vid Smithska udden utanför Göteborg med två av tre medlemmar närvarande. Inte särskilt trång så här års.

En helg på Soteleden

Att Bohuslän är vackert som tusan visste vi redan. Hur grymt måste det då inte vara att springa i Bohuslän? Vi bestämde oss för att ta reda på saken.

Målet för vår utflykt blev Soteleden, ett nät av leder som ligger i Sotenäs kommun i mellersta Bohuslän. Vi packade en liten rygga med det mest nödvändiga för en helg, tog bussen till Smögen och började springa.

2015-11-07 11.41.07

De flesta ser nog Smögen som en sommardestination, men det kan vara minst lika fint i november. Definitivt lugnare i alla fall.

2015-11-07 12.16.32

Soteleden är väl utmärkt. Trots det lyckades vi springa fel ett antal gånger – tur att kartan var med.

2015-11-07 12.58.25

Utmed Soteleden fick vi uppleva allt från milsvid havsutsikt till slingrande skogsstigar, fornlämningar och spår efter isens framfart för längesen. Lyckan över att hitta ett flertal jättegrytor var total.

Via Kungshamn fortsatte vi mot Ramsvikslandets karga klipphällar längst i väster och så vidare mot Hunnebostrand, där vi hade bokat rum för natten.

2015-11-07 14.52.24

Efter en dusch, en pizza, en natts sömn, en frukost och en koll på kartan inför dag två lämnade vi vårt stinkande rum (svettigt och lerigt folk luktar lagom gott) och sprang vidare.

2015-11-08 10.20.13

Plötsligt kändes det som att vi befann oss i en spännande film. Fastkilade stenblock och smala, lodräta klippväggar – vad väntar bakom nästa hörn?

2015-11-08 12.08.25 Efter någon timmes löpning pausade vi och plockade upp varsin pizzaslice som hade blivit över föregående kväll. Mer doggybag åt folket! Bättre långpassmat får man leta efter.

2015-11-08 11.46.26

Dag två innebar en del höjdmetrar, men utsikten som vi belönades med var värd all klättring.

2015-11-08 15.39.42Ett antal felspringningar gjorde att vi inte riktigt nådde det tänkta målet. Lite tur då att vi passerade en landsväg just som skymningen närmade sig, och att en buss stannade till strax därefter vid en hållplats några hundra meter bort.

 

Trots denna missberäkning var vi fantastiskt nöjda med vår helg på Soteleden. En riktig pärla! Fast vi måste nog utforska den sista biten på vår tänkta tur. Kanske till våren?

5 saker att ta med på en tvådagars löputflykt

  • Ett ombyte kläder
  • Karta – behöver du en över Soteleden finns det att köpa på utvalda ställen, eller att beställa via Sotenäs turistbyrå
  • Energi
  • Vätskesystem
  • Busskort